Thursday, January 17, 2013

Who is poor?


There´s a fierce debate raging in Sweden over the supposed number of 250 000 poor and famine ridden children existing in my birth nation.

So where are these homeless starving sad and crying little bastards?

Well, nowhere. It is not THAT kind of poverty we talking about. What is referred to is those who cannot afford to go skiing with the rest of the kids, those who cannot buy the latest iPad and have only been abroad twice – both times to the Canary Islands, which is sad in its own right.

If parents cannot buy the latest laptop to their kid and, horrifically enough, cannot get those 2000kr sneakers their kid wants, then the kid is poor, unhappy and apparently also starving. One human rights organization in Sweden compered Swedish kids to those of famine areas of Africa claiming that Swedish kids have problem with hunger and finding food. Another organization based their assumption on the great investigate work they did with 14 children…

Poverty is a weird word. It is defined and re-defined in pretty much every country and the arbitrary and to a large extent fictional numbers is then used to force legislation and bring forth socialist argumentation.

With this sort of argumentation about supposed poverty in Sweden I guess I was poorer then a slaves rat and should have grown up looking like a skeleton and been riddled with both diseases and horrible boils. I never went skiing, my parents barely could afford to get me football shoes and a football, and although never really starving, there were times where the cupboard and fridge was echoing empty. I was always wearing hand-me-downs and things like going on vacation was a pipedream.

Strangely then that I never felt poor.

I thought poverty was when you don´t have roof over your head and you literarily starve every day. I thought that poverty was something that came from wars and government oppression. I thought that poverty was when you begged at the street corner by day and prostituted yourself at night just to be able to fill your stomach.

Apparently I was wrong.

Apparently poverty is when you don’t have the latest clothes from Paris, apparently poverty is when you cannot fly off to the Maldives every year, apparently poverty is when I only own one phone and it is not the latest model.

Yepp, sounds reasonable. Now I am going to buy some KFC for my very low Czech salary that puts me below Swedish poverty level but way above average Czech people… 

1 comment:

  1. I söndags såg jag ett TV-program om lobbying inom EU. Det handlade om att industrier i olika EU-länder samordnade sina behov av infrastruktur för att minska kostnader för industrin så att den skulle kan stanna kvar inom EU och vara konkurrenskraftig globalt. Detta sattes i kontrast till lokala lobbygruppers motkampanjer.
    Det Janne Josefsson visade i UG är att lobbying är en realitet i Sverige. Här handlar lobbykampanjerna om att försörja folk som är bra på att snacka men dåliga på sanningen. För mig är det uppenbart att organisationer driver kampanjer för att finansiera försörjningen av sina medarbetare. UG visade hur felaktiga kampanjerna om barnfattigdomen är. Men är detta den enda kampanjen som bedrivs i strid mot verkligheten? Många gånger får vi höra att "det finns stora mörkertal" inom ett område som vi bör engagera oss i. Men är dessa mörkertal verklighet?
    För några år sedan såg jag ett TV-program som visade att våldet mot kvinnor var marginellt jämfört med våldet mot unga män. De visade detta bland annat genom att besöka akutmottagningar under typiska "våld mot närstående helger". Det de fann var våld mot unga män som var ute på stan för att hitta en ung kvinna. Trots detta bedrivs ännu kampanjer om "mäns våld mot kvinnor". Men hur utbrett är detta utanför media?
    När det gäller invandringen så tror jag att den har så hög prioritet för att den berikar en mängd människor i branschen. Vi har först och främst flyktingsmugglarna som lever på andras drömmar. Sedan kommer hela det offentliga Sverige som har fått byggas ut så att vi kan ta emot flyktingar som kommer hit. Det är så smart att alla kommuner skall ta emot flyktingar och på så sätt måste alla kommuner anställa folk som arbetar med flyktingmottagning. Vågar någon räkna ut hur många som försörjs på detta sätt? Sedan kommar alla entreprenörer som hyr ut bostäder åt flyktingar, startar tolkförmedlingar, företräder flyktingar mot myndigheter, utbildar flyktingar, etc. Sen har vi alla "frivilligorganisationer" som försörjer proffstyckare och insamlingsarbetare medan ofta oavlönad personal får hjälpa till i soppkök och liknande "synliga" aktiviteter. Sen har vi alla andra proffstyckare inom media, politik och andra organisationer som skulle få söka efter jobb om de inte arbetat med att skapa opinion kring flyktingmottagendet. När skall vi få se en någorlunda korrekt bild av den svenska flyktingindustrin? Vågar UG granska denna fullt ut?
    Låt oss sedan se på mobbing i skolor. Våra skolor lägger mycket pengar på ovetenskapliga anti-mobbingprogram. Varje gång det är dags att budgetera diskuteras mobbing i våra skolor och skolledare avsätter pengar till dyra anti-mobbingprogram, främst för att ha ryggen fri. Dessa program tar resurser från annat exempel läromedel, lärares tid för undervisning och det avdelas personal bara för att driva dessa program. Men vem hjälper dessa program? Troligen bara de som försörjer sig på anti-mobbingprogrammen. Det verkliga resultatet blir troligen att resurser tas från undervisningen och våra barn får inte lära sig det de behöver. Kanske skulle dessa pengar bättre kunnat användas till stödundervisning, skolbibliotek eller skolresor.
    För att nu avrunda och återgå till UGs program. Tänk på att en kvarts miljon barn motsvarar mer än 10% av alla under 18 år. Är verkligen så många hungriga och utan skor? Hur skulle vi vanliga svenskar kunna undgå att se detta? Här var det verkliga siffror som lobbyisterna ville få oss att tro på. Har de ingen uppfattning om vad detta innebär? Hur är det då med "mörkertalen" i andra kampanjer? Kan det vara så att först blåser de upp en siffra och sedan är den inte bra nog och då drar man till med "mörkertal" för att stärka sin argumentation?
    Det finns säkerligen många fler exempel på hur lobbying inom SVerige används till att försörja de som arbetar med frågorna. 90-kontona tar 30% i administration! Finns det verkligen något behov av dessa lobbyister och gör våra beslutsfattare rätt när de litar på lobbyisternas material?

    ReplyDelete